Eller så har ni ingen aning. Hur det känns i kroppen. På, liksom, en, punkt. Där det gör ont. Där själen sitter. Uppgångar och fall.

Dimmor över åkrarna, dimmor i brallan och dimmor i bröstkorgen men svalorna har flyttat hem. Välkommen svalor!

Sen kommer det brev på posten man vill skrika åt. Eller det var nog i mailkorgen. Skriker gör jag. Sen bryter jag ihop. Sen jobbar jag vidare i lugn entusiasm. Märkvärdigt ord. Entusiasm. Låter som någon spasm. 

Det var Benny som sa så. Saknar Benny. "Sen jobbar jag vidare i lugn entusiasm." 

I byn där jag bor, i det ena huset, ja, kärt barn har många hus, i den byn, så hälsar man inte på varandra. Man tittar bort. Man är bort. Vad gör man/ jag, ens här. När New York finns?

Kanske är det roligare där?